Sold out

Jag har sålt ut och skaffat facebook. Nu vet ni hur det ligger till. Men faktum är att det faktiskt är helt ofarligt och ganska trevligt till och med. Varför ska man (läs jag) alltid vara så anti allt nytt till en början?
För länge sedan när det var nytt med bilddagboken så sa man att man absolut aldrig i hela sitt liv skulle sälja ut och skaffa ett konto på en så löjlig sida. Nu förtiden är man inne i stort sett varje dag (eller, tills facebook i alla fall). Likadant var det med bloggandet. Jag skulle absolut inte hoppa på någon så otroligt korkad och fånig trend. Men nu sitter jag här och skriver en massa rappakalja ändå! Samma sak är det ju med facebook, och sedan nästa nya, fåniga, urlöjliga internetfluga. Så det är ju lika bra att vara lite mer öppen till nästa gång, så slipper man vara en sån där som bara ändrar sig hela tiden.
Anledningen till denna otippade vänding från min sida är i varje fall enkel. I gårkväll hade jag en otroligt trevlig kväll, och träffade nya människor som jag direkt bondade med. Såna människor vill jag försöka ta vara på och kanske lära känna och träffa mer av. Ni vet, alltid roligt med nya vänner.
I varje fall så visar det sig i stort sett varje gång något i den stilen inträffar att alla, utom jag, har facebook. Varför inte då bara bita i det sura äpplet och registrera sig själv, så kanske man har en möjlighet att träffa de här människorna igen. Jag säger inte att facebook är nycklen till socialt umgänge och att man inte kan träffa nya vänner utan det. Men när alla använder sig av samma samlingspunkt utom en själv så blir man lite utanför. Ska jag vara ärlig, så har jag aldrig haft någon anledning att inte skaffa facebook som inte är helt baserad på fördomar, förutom min tendens att alltid dissa saker som är populära (vilket, ärligt talat, aldrig varit till någon större nytta alls på senare år).
Nåja, slut med pladdret om facebook. Det är, trots allt hype, en bra community. So far i alla fall.