Julskinka

Ny seriesida

NU har jag äntligen lyckats göra något igen. Håll till godo och lämna gärna en kommentar eller två!

Grisfeber & Rövsjuka

Idag bet jag i det sura mediaförstorade äpplet och lät mig injiceras med en dos svininfluensavacin. Blir jag inte sjuk i en vecka blir jag besviken. Eller inte, jag mår antagligen pyton.

Men hey, en gratis spruta är en gratis spruta!

Och för att citera en bekant vars namn förblir osagt: "Jag ser på svininfluensan som jag ser på AIDS, det är ingen sjukdom, det är en livsstil."

Dying In Agony

A fox caught in the steel leg hole trap
A method really sick
The fox chews through it's own limbs
In a pitiful attempt to escape

You take the coats of beautiful animals
So you can look attractive
No you never stop to think of the animal suffering
It's a sad reflection of humanity

The demand for fur coats will cause thousands of death
Deaths the needn't be
But their high price tags won't match
The cost is agony

The badgers caught in the steel leg hole trap
A method really sick
The badger chews through it's own limbs
In a pitiful attempt to escape

You take the coats of beautiful animals
So that you can look attractive
You never think of the animal suffering
It's a sad reflection of humanity

The demand for fur coats will cause thousands of death
Deaths the needn't be
But their high price tags won't match
The cost is agony
But their high price tags won't match
The cost is agony
But their high price tags won't match
The cost is agony
But their high price tags won't match
The cost is agony


Anti-System i mitt hjärta.

ladda ner här: http://crustpunkperu.blogspot.com/2008/01/anti-system-no-laughing-matter.html

Nattluft, Nomadliv

"Vi ska inte bara vältalande åskåda ordningen eller tumultet. Vi ska själva vara mitt i ordningen, mitt i tumultet, välsignande det med vår mänskliga handling."

... sa Harry Martinson.


Har jag inte gått samma gator fram allt för länge, både glänsande av vinterns blankstampade snögolv som alldeles varma av sommarsolens strålar? Har jag inte allt för många gånger sett ut genom mitt fönster och förtvivlats över trädens nakenhet och himlens grå sorgedräkt? Eller lika många gånger sett samma träd fast i levnadsglada, grönskande grenar, och samma himmel men i mjuk och ljusblå klädsel, smekt av solen själv? Och har jag inte allt för många gånger stått i mitt fönster och bara andats in den svala sommarnattsluften i flera minuter tills jag nästan rörts till tårar av dess rena ljuvlighet?

Är det inte dags att ströva nya gator fram? Se trädsorter grönska och växter blomma jag aldrig tidigare skådat? Höra rösterna från tusentals människor jag aldrig tidigare mött? Känna nya dofter i nattluften?

Kanske det. Kanske är nattluften den samma här som i Rio de Janeiro?