Trasig plast

Jag hade ett väldigt långt telefonsamtal med Emmelie i natt, hela 58 minuter faktiskt. Det var både skönt och trevligt. Men visst är det så, att man inte kan se helheten förrän man tar ett steg tillbaka.
Jag citerar också - "Man slutar aldrig älska någon, man måste bara lära sig leva utan dem". Kloka ord det där.

För övrigt hade jag en knasig dröm nu i natt. Jag drömde att jag äntligen fick min gitarr jag beställt, men att den var i helt ihålig och trasig plast, och att jag fick bygga ihop den själv. Den var i delar som liksom hakade i varandra. Jag hoppas innerligt att den drömmen inte blir sann!