Metaforisk ninjakänga

Ibland önskar jag att jag var en muterad ninjasköldpadda, för då är man grym som fan. Istället sitter jag här och hatar mitt liv mer och mer. Varför är det alltid när man känner sig hur grym som helst och tycker att allt man gör går skitbra, som man får en metaforisk känga rakt på den lilla manlighet man har kvar?

Jag borde ägna mig mer åt vettiga saker som att teckna serier och blogga istället för att dra runt och förstöra mitt liv genom alkoholens yra och genom min "magkänslas" dåliga omdöme.


Turtles ninjar, jag gnäller.