Eld

Jag önskar ibland att jag kunde sluta sakna allt som är förbi, att jag kunde se framåt istället för bakåt. Jag önskar att mina drömmar inte bara var mina minnen ihopklumpade till en stor formlös massa. Jag drömmer om somrar för länge sedan, om förlorad kärlek, om tonårsyra glädjerus, om barndomsvänner och grillkorv i solen. Jag längtar tillbaka till min barndoms hemligaste platser och till tält på gräsmattor, till höstliga utflykter i solskenet och till semestrar i Norge med farmor och farfar.
Jag undrar bara varför jag inte drömmer om framtida planer, om underbara resmål och otroliga upplevelser världen över, om städer jag aldrig besökt, om människor jag aldrig mött, om framtida kärlekar i stället för kärlekar skapade av blandade minnen från alla mina tidigare lyckliga stunder.
Var är mitt framtidshopp? Jag är trött på att sitta med blicken bakåt och en skärande smärta i bröstet för allt som är förbi. Jag vill kunna leva här och nu till fullo, inte ständigt stå och snegla över axeln. Jag vill rusa fram som en tjur, flyga fram som en raket tills jag exploderar!
Jag vill brinna, inte glöda!